För en gångs skull är hela familjen samlad. Min man såg genast chansen till en riktig familjekväll framför TV:n. Nu är det bara det att hans barn gör narr av honom så att han låter gravt irriterad. Barnen sitter i köket och spelar kort för fullt, medan pappa försöker få igång filmen.

Pappa: ( ropar) Mina barn, S och P, ska ni se film med mig?
P: Haha, hörde du den morsan. Är det bara vi som är pappas barn alltså?
S: Hörde du I, du är inte pappas barn!
Pappa: (ryter från soffan) Sluta nu, jag hade redan frågat Joch I.
S ochP: (pekar med nävarna mot Isa och skaldar i kör) Mobbad! Mobbad! Mobbad!
Pappa: Lägg ner!
P: Lite känslig där. I du hör inte hit, fattaru.
Pappa: ( mycket irriterad) Ni vet vad jag menar!
S: (sjunger på ACDC:s TNT med ny text..) PMS?I´m dynamite!
Pappa: (joxar med Xboxen och är inte road alls) Vad i helsicke?
I: Du måste starta om Xboxen.
Pappa: Jag HAR gjort det!
S: Och så måste du "blablabla" ( jag kommer inte ihåg alla termer)
Pappa: Vad SKOJIGA ni är, jag HAR gjort det.
P: Päran du måste fixa Xboxmediacenterfilen annars funkar det inte.
Pappa: (morrar högt)

30 sekunder senare kommer pappa demonstrativt in i köket.
A 11 år har ockuperat soffan och kör bilspel på Xboxen.
Barnen: Men pappa vi skulle väl se film?
Pappa: Det verkade inte finnas något intresse så nu blir det bilspel på xboxen från er lillebror i fem timmar istället!

Själv sitter jag tryggt framför Swehockey och blandar mig inte i familjekvällen tror jag.

När man har varit tillsammans i 25 år har man på något sätt hittat sina roller i relationen. I alla fall till viss del. I våra ”kel-samtal” är min mans roll är att vara The good caring guy och min roll är att vara The Bitch. Jag vill bara klargöra att den rollfördelningen gäller just där och ingen annanstans!

Alltså ligger min man bredvid mig i sängen och försöker vara romantisk.

Han: (rart)Du är min egen Chicken Mcnugget.

Jag: (näbbigt)Liten, knubbig och fet menar du?

Han: (djup suck) Okej, du är som mitt eget Skellefteå AIK då?

Jag: ( sarkastiskt) Tja, de har väl inte skänkt dig någon större glädje i år så det kan ju stämma.

Han: (ny suck) Jamen, du är min match i en kvalserie.

Jag: (vass) Lite ångestladdad sådär? Man vet aldrig hur det slutar?

Han: (skratt) Jag menar en vinstmatch, ungefär så. Dessutom är du ett bra L*gg!

Jag: (myndigt)  Du inser att jag kommer att skriva en blogg om den här konversationen?

Han: ( skräckslaget) Oh shit! Måste du det?

Jag hänvisar till min konstnärliga frihet.

Leksand är klara för kvalserien. Inte för att jag har tvivlat, men visst, det är skönt att det är klart fem omgångar före serieslut. Arbetsro och uppladdning kallas det som kommer de närmaste veckorna.

Löven tappade mark. Lite synd är det, även om skadeglädjen skulle kunna vara den enda sanna glädjen. Trots allt vill jag ju se en kvalseriematch med Leksand i Umeå. Det känns så himla långt till Skåne.

För övrigt blev jag så galet arg på min man för en timme sen att jag hade kunnat sopa ner honom. Jag hade all möda i världen att behärska mig från att knuffa ner honom i den där stenhårda isdrivan han stod framför på gården.
Nu kör han tjuvknep och spelar mina favoritlåtar på stereon för att jag ska lugna ner mig. Sådär av en händelse. Ha!
Ibland undrar jag om han fortfarande efter 25 år ihop inte har lärt sig vem han dealar med. Just det.

Får jag inte tag i ett hästhuvud lägger jag sonens monsterhuvud i hårdplast i hans säng istället. Eller en legobit eller något annat som gör ont.
Don´t mess with The Godmother.

Jag sitter på kommunfullmäktige och har tjuvlyssnat på alla visions-diskussioner. Dessutom har jag druckit kaffe. Jag tror det är första gången någonsin.

Jag dricker alltså mycket sällan kaffe. Antingen dricker jag med sprit i (kaffedrinkar gillar jag) eller så dricker jag i rent narkotiskt syfte för att hålla mig vaken. Jag är ganska känslig för just koffein, eftersom jag inte missbrukar sånt.
Behöver jag tillägga att kaffet på fullmäktige var alkoholfritt? Med hjälp av uteslutningsmetoden kan man räkna ut varför jag drack kaffe idag.

 Jag hade en kommentar till min partyblogg från i lördags. Den löd såhär:

Joppe Pihlgren 10/02 23:41

Joppe Pihlgren..ikonen som i mina ögon slogs med Thåström om att vara häftigaste frontaren.
Joppe var en sån där människa man blev glad av, en massa energi som liksom kanaliserades utan alltför mycket ångest. Det gillade jag. Och gillar.

I min ungdom hade jag (och min man bland annat) ett plojband som spelade en massa covers.
Vad kunde passa bättre för fyra blivande förskollärare än att kalla sig Kid Killers. Jag kan väl inte påstå att alla lärare på seminariet var så himla roade av våra tilltag.

Repertoaren var fantastisk! Det var en salig blandning av Whitesnake, Iggy Pop och Deep Purple. Dessutom gjorde vi Docent Döds Solglasögon. Jag som var basist fick av någon anledning ta sången på just den låten.
Minns en spelning på någon utspark på Gamla Kåren med just den.
Det var tider det. Idag är jag mest glad över att YouTube inte fanns på den tiden!´

Jag såg Joppe på Trästock i Skellefteå för några år sedan. Han har fortfarande 'det'. Och nu ser jag fram emot mer Bensin i blodet och fler Solglasögon.
Dags att bli hög? Eller ta sitt liv med popmusik?
Oanade möjligheter.

Jag lever i en sjuk, sjuk, värld. När jag kom ner i köket 06.10 stod 13-åringen och bakade croissanter. Hon skulle ha med sig dem för att äta efter handbollsmatcherna i Skellefteå idag. Jag kan ju inte direkt anklaga henne för att gå den enkla vägen med matsäckar här i livet.

Kycklingsallad, passionsfruktjuice och bananer följde också med. Hon kommer förmodligen inte att svälta ihjäl. Och nu ska jag sova. Igen.

Apelsinjuce är förresten aldrig så gott som sånna här dagar.

Tillbaka på basen. Sjukt rolig kväll med perfekt förfest i en etta på Norrlandsgatan och sen suveränt god mat på Två våningar. Schlagerklubben var en höjdare men när vi ledsnat på Jan Johansen (det gick ganska fort) slank vi över till Coverclub där det gick utmärkt att rocka loss till Iron Maiden och Docent Död. Ja, de hette så när JAG lyssnade på dem, innan de fjantade till det med Docenterna.

Nu har jag bara sjukt ont i fötterna efter snyggstövlarna och så skulle jag behöva en dusch, för närmare Wet T-shirt Contest än såhär lär jag aldrig komma i offentlig miljö. Jag misstänker att fläktsystemet inte riktigt var på topp.

Som vanligt träffade man en massa känt folk och som vanligt är de flesta män i hockeyålder. En och annan handbollsspelare också för all del. Ja och så Peter, min fotguru på Ortolab som jag tyckte sneglade lite argt på mina icke-fotriktiga-skor-utan-special-inlägg.

Har just ställt alarmet på min obarmhärtiga mobil. När man satt alarmet dyker det nämligen upp en ruta som förkunnar hur länge det är kvar tills klockan ringer.
Just nu löd den ' Det är 2 timmar och 37 minuter till alarm'
Jag ska rasa isäng och hoppas på att komma upp i tid.

Jag har just gjort ett riktigt klipp. Jag ska på krogen med några väninnor ikväll och kände mig väl inte sådär värst peppad på att skjutsa Isa till handbollsbussen i morgon bitti före sju. Inte minst som jag anar att jag är hemma vid fyra i natt och att jag absolut inte ska köra bil tre timmar senare. Jag är inte heller särskilt sugen på att göra kycklingsallad i morgon bitti klockan 06.00 så därför ska jag ha framförhållning och göra den nu. Mitt klipp bestod i att kanadensaren hämtar dottern för skjuts till hallen i morgon bitti, så det enda jag behöver göra är att hålla ögonen öppna tills hon har åkt och sen ska jag somna om.
Vad min man gör? Jobbar?.till måndag morgon.

Kom just hem från 11-åringens match mot Löven där de kämpade på oerhört bra mot ett bättre lag, men fick vika ner sig sista två minuterna och förlorade. Synd, för det är alltid roligt att knäcka till de där lagen som kommer hit och tror att de är så oerhört mycket bättre än alla småortslag. Spännande var det i alla fall.
Nu ska jag fixa sallad, plocka fram middag till barnen, kasta mig i duschen och sminka upp mig och sen åka på herrhandboll i Norrskenshallen. Det är väl en synnerligen bra uppladdning för en festkväll i stan?
Sen åker jag direkt därifrån in till Umeå och äter middag och dricker gott på Två våningar och dansar mig less på Schlagerklubben. Det känns som en bra plan.