Sonen i marschallskenet i det idylliska tunnbadet .....

Ja, jädrar vad paff man blev när den där tunga kaminen plötsligt flöt upp ur vattnet. Vips stod långa rökröret som ett sugrör i en drink, bekvämt lutat mot kanten av badtunnan. Syrran fick akut kånka upp några stenplattor och sänka ner skiten igen. Och sen var det färdigeldat för den kvällen. 33 grader var det ingen som badade flera timmar i i alla fall.

Så snart det slutar regna får vi tömma tunnan med superpumpen och skruva om det där åbäket. Tydligen satt det lite löst redan från början, men ingen hade tänkt tanken att den skulle kunna flyta upp.

Vattnets bärkraft är otrolig.

Taskig säng, bara kallvatten i kranen, halvsur ved till öppna spisen och utedass med sedvanlig odör. En kattjävel som jamar ihjäl mig, släktingar som kan reta en till vansinne och regn som öser ner. Det behövs inte så mykcet mer för att göra en stugvistelse till ett helvete.

För att förvandla detta helvete till ett  hedrligt liv krävs åtgärder.

Åtgärdspaketet består av kall martini, sol över sjön, en varm badtunna, kolgrillade pannbiffar till potatisgratängen, pokerspel med släkten, en bra bok i den usla sängen där fönstret står en decimeter från kudden så man kan känna när vinden sveper över ansiktet, sovmorgnar, chokladbananer  över öppen eld och en bytta nyplockade jordgubbar.

Fan vad enkelt livet är egentligen.

Märkligt vad många känslor det får plats i en dröm ändå. Av vitt skilda slag. Vaknade mitt i natten av att jag drömt om mormor, något obestämbart, jag hade ingen bild av vad som egentligen hände. Bara att jag var fylld av en stor olustkänsla när jag vaknade. Oro.

Jag somnade om och fortsatte drömma en massa annat. Jag drömde att jag sprang. Långt. Utan att känna av att jag hade ont i mitt knä. Det var en rakt motsatt känsla. Ren eufori. Då blir jag glad över att jag har vett att vara tacksam för småsaker. Sånt som många faktiskt tar för givet.

Hemma efter 14 timmar på fotboll. Faktor 8 trodde jag skulle ta död på den norrländska solen. Det gjorde den inte. Istället är det jag som är bränd som en liten glödgräddad chorizo. Kan min Aloe Vera hjälpa mig nu?

Egentligen är det ändå lite sommarkänsla med att bränna sig. Jag har inte lyckats med det förut i sommar.

Sonens lag gick rakt in i A-slutspelet efter två ohyggligt spännande matcher idag. Dottern spelar B-slutspel i morgon kväll. Med andra ord har vi en sisådär 10 fotbollstimmar till framför oss i morgon. Och med lite tur eller otur eller hur man nu ska se det, så kan även söndag vara bokad.

Jag kommer att hinna bränna mig massor om jag vill.

Dottern i full karriär på fotbollsfestivalen

Jag har två barn som spelar fotboll. Nu har vi gått igenom dagens bilder och filmer och det är märkligt hur luriga de ser ut på en massa bilder. Man är liksom inte alltid så lik sig när man kämpar järnet på en fotbollsplan. Förmodligen är man inte så lik sig när man kämpar överhuvudtaget.

Dottern var inte direkt nöjd över bildmaterialet. "Jag ser väldigt lång ut. Och väldigt konstig".

Själv skulle jag vara nöjd med att se lång ut på någon enda bild, någon enda gång i livet faktiskt. Då skulle jag nog ta att jag såg konstig ut också.

Dotterns lag förlorade förresten sin match knappt, men i morgon är det ny dag nya tag. Samling 09.00 i Umeå men det innebär ju ändå sovmorgon jämfört med idag. Och nu är man ju mätt på hemgrillade hamburgare och Lambrusco så livet känns ganska bekymmerslöst.

 Sonen i närkamp med spanjorer i FC Bareclona

Sonens lag skulle möta FC Barcelona idag i fotbollsfestivalen som sagt var. Det var rätt så taggade grabbar som gick in på plan. Den där matchen har sysselsatt deras små huvuden i veckor nu. Och sonen såg genast optioner på att få damma av sin något knaggliga spanska. Den har han förvärvat via storasystrarnas och storebrors spanskaläxor genom åren.

- Mamma, om jag får vara lagkapten idag så får jag väl snacka lite med dem. Jag kan ju alltid säga "me llamo Anton" så de vet vad jag heter?

- Visst, säger jag.

-Jag tror jag gör det. Jag går fram och skakar hand innan avspark och säger "Me llamo Anton. Que tal?"

För er som inte vet så betyder Que tal ungefär Hur är läget. Me llamo  betyder förstås "jag heter".

Efter en stunds tystnad har han bestämt sig.

- Det kanske verkar dumt att fråga typ hur de mår innan man ska försöka slå dem?

De gjorde en kanonmatch faktiskt. Förlorade med 0-4, men med tanke på att det andra laget som mötte Barcelona i gruppen fick spö med 16-0 så tror jag det var ett rätt så bra resultat. Sen vann de den andra matchen så det blir nog fotboll i dagarna fyra gissar jag.

Går tid olika fort på olika platser? Eller är det bara oavkortat beroende av vad man gör? Hur mycket tid man än har blir det alltid jäktigt i slutet på Paradisbadet. Det är som svägerskan sa: "det är nästan som Ullaredstid" eller "Lisebergstid". Fast frågan är om "Ullardestid" verkligen innebär att man har särsklit roligt, eller om det bara handlar om att man får känslan av att inte hinna det man ska.

Nu har vi också begreppet Paradistid, vilket onekligen lät lite bättre.

Och nu är det dags för hardcorecore-football i dagarna fyra. Det känns ändå skönt att sova hemma på kvällarna och det gick bättre än jag trodde att ta sig upp i morse. Eller ja, det är typ en timme sen. Off we go.

 Dotter och bronsmedaljös förra midsommar

Idag tog min bästa kompis dotter SM-brons på 50 meter ryggsim. Jättekul! Lill-Hanna som blivit så stor och visade baddräkter under vatten i DN:s modebilaga i våras. I kväll vid 19-tiden tog hon SM-brons och det är stort. Ungefär samtidigt plaskade jag omkring med mitt korsbandskadade knä i paradisbadets bassäng i Övik. Kanske inte lika kul, men helt okej. Imorgon ska jag upp kvart i sju och det är definitivt inte lika kul.

Egentligen är det ju skitlöjligt att man gruvar sig för att kliva upp tidigt, när det knappt ens är tidigt.

Men åtta i morgon bitti är det obarmhärtigt nog samlig för NBK:s flickor -94 på Nydalafältet. Och klockan 10.00 spelar sonen på plan 1 med läktare och allt. De möter FC Barcelona och är skitnöjda med det, trots att de vet att de förmodligen får spö tvåsiffrigt. Det är väl där det där med att kämpa väl kommer in i bilden.

Förresten skulle jag nog kunna ta spö om jag fick det av rätt person. Kanske. Mats Sundin?