Det är ovant att själv bli intervjuad. Och det är ovant att inte ha en tidningshög i köket. Nu har vi i alla fall styrt upp helgerna kring mitt nästa uppdrag.Extrabarnet från Norge var och hälsade på och vi drog igång Celikan. Den ska säljas snarast och det innebär att det kommer in lite cash till oss. Jag tänker sätta sprätt på dem omgående.

Klart som fan att jag sov. Fast nog kändes det aningen märkligt att ligga med en slang i näsan och med Leksandsdosan vid hjärtat och Skellefteådosan runt magen och lite till. Egentligen tror jag syremätningsklämman runt fingret var nästan värst, för jag belv så stressad av tanken att den skulle lossna , eller att jag inte hade lyckats tajma de där rödblinkande ljuspunkterna mot nagel och fingertopp. Barnen tittade förskräckt på mig och konstaterade att jag såg sjuk ut. Man kanske skulle börja ha en slang i näsan mellan varven? Lite medlidande med mamsen?SÅ raka spåret upp på lungklinkeiken för att mäta av utrustningen. Vidare till Geriatriken och hämta mormors borttappade byxor och sen hämta A för transport till centrum. Hon var spak som fasen idag med ledvärken.Dottern åkte förrresten hem med mig via mormor igår och sov hemma och så in med mig idag. Släppte först storsonen på Dragonskolan. Tror det var ett visst mammabehov idag, så då fick det bli så. LIte skrek min hjärna att det här var min chans att handla födelsedagspresenter till henne, men jag höll för öronen inifrån.Hämtade A och körde henne till Carlshöjd och åt lunch med dottern medan vi väntade på A. Och sen blev det ett snabbrace på Strömspilen också. Och så dumpa A, hämta son och dumpa dotter. Taxi, Taxi.Och så när man landar så har man ju dagens överstående jobb kvar. Men det är ju en annan femma. Undrar om det är så bra för mig att kunna trixa med tider. Något säger mig att mitt blodtryck kanske är lite obstinat just därför. Det såg inge vidare ut på dagens mätning i alla fall. Jag borde spännas fast vid ett löpande band några veckor per år.

Var upp och hämtade utrustningen till sömnapné-utredningen. Hur ska jag kunna sova i den? Bara att sova i tröja kan ju bli ett helt äventyr?Kvinnan på Lungkliniken var rolig.Den blå och vita sladden skulle fästas upptill."Det kommer jag ihåg" sa jag. Hon undrade om jag t'nkte på blått som i himlen och jag svarade saningsenligt att blått och vitt ska fästas nära hjärtat. Leksand i mitt hjärta lixom. Lite insatt måste hon ha varit eftersom hon, i Lövenstan, ändå sa "Okej, och den gula får då representera Skellefteå AIK, den ska fästas längre ner "Jag påpekade att det var lätt att komma ihåg. SAIK runt ändan. ALternativt långt ner. Som i tabellen? Hon var inte road.Tog med mig stordottern och åkte till mormor och gjorde intervjuer med kommunalrådet under tiden. Mormor blir lite småstressad när jag sitter med bärbar dator vid hennes sjuksäng, det medges. Likaså av allt mobilprat. Men hur ska man kunna hinna med allt?

Jahapp.Så var det bara att vänta på att kvalet ska börja. Eftersom alla mina fränder var i Västerås och såg hockey, var det jag som fick ta snacket med Christer Olsson efter matchen. Jag avskyr verkligen att sammanfatta matcher jag inte sett. Hade plötsligt bara ett barn hemma igår kväll, vilket var rent chockartat. Hann skriva dubbla hockeymatcher och ta en bastu sen. Såg ett helt avsnitt av Så ska det låta också och plågade mellandottern med mina gedigna musikkunskaper. Hon var inte imponerad av att jag kund ehela texten till "Jag har köpt mig en akustisk gitarr". Jag fick inga stilpoäng för att jag imiterade David Lee Roth heller. I morse klev jag upp före sju för att 10-åringen hade handboll i Robertsfors. Och sen röjde jag huset. Eller började snarare. Det är en utopi att tro att vi någonsin får ordning här. Den andra halvan av vuxenskapet i familjen skulle göra sin del. Jag vet inte om han ansåg att han hann det när han sov till tolv. Jag har min ståndpunkt klar på den punkten i alla fall.

Det här är historien om en dag i Lycksele. Med vissa undanhållna fakta som att jag gjorde spnidelnät av hela parkeringen när jag med mina inköpta nya jordade skarvkablar från DOllarstore lyckades minera hela Hotell Lapplands parkering. Jag tog sju motorvärmaruttag i anspråk själv. Men då hade jag lyckats sätta batteriet på laddning också. Tur jag hade laddaren i bilen. DÄremot var min bil-hjälte bekymrad över att jag var så oljig om händerna. Jag förklarade att mina våtsavetter var så pass djupfrysta att jag hade kunnat slå ihjäl folk med dem. Nåja,ett par nya med jordgubbsdoft på Dollarstore gjorde mig till en nästan ny kvinna. Med frusna jordgubbsdoftande händer.Så här var det i alla falll...När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Dessutom från en västeråsare, med varmt hjärta i Västerbottens kalla inland. En solskenshistoria om hur en leksandshalsduk tinar upp omgivningen.Det var kallt när jag gick mot parkeringen för att starta bilen efter ett dygns konferens på Hotell Lappland. Riktigt, bitande kallt. Jag drog Leksandshalsduken lite tätare kring halsen.Kallt, javisst, men motorvärmaren hade varit igång sen jag kom, så hem skulle jag i alla fall ta mig. Det behövdes inte mer än ett halvt varv med nyckeln i tändningslåset för att inse att det var kört. Startmotorn drog knappt runt ett enda dugg. Där stod jag nu, 16 mil hemifrån i iskyla, med en död bil. Och inte hade jag den blekaste aning om var eller av vem man skulle kunna få hjälp i Lycksele. Det var knappt så att knapparna på mobilen gick att trycka på.I samma sekund ser jag i backspegeln en stor, röd bil märkt med Umeå Assistance. Bara några meter från mig kom nu föraren och hans kompis gående från en god lunch på Hotell Lappland. Det måste vara min lyckodag! Jag nästan slängde mig på knä framför deras fötter och de ryckte till undsättning. Men bilen var och förblev död. Inte ens deras professionella starthjälp fick liv i min diesel-chrysler.- Du vet att det har varit -37 grader kallt i natt va? Nej, det visste jag inte. Och inte visste jag att min motorvärmare plötsligt var ur funktion heller. -Du kommer aldrig att få igång den här. Den måste bogseras in i nåt garage och tinas upp något dygn. Bor du i närheten? fortsatte han.Vid det laget var jag beredd att skicka bilen till skrotning. Jag förklarade läget och han föreslog en hotellnatt till.- Det kommer inte att hända. Jag ska hem innan kvällen och bilen ska med. På ett eller annat sätt, sa jag tjurigt.Killarna tittade villrådigt på varandra, kliade sig i huvudet innan den ene tog upp sin mobil.- Jag ringer Nicke. Han kanske kan ta in den nånstans och tina upp den, så du får hem den ikväll.Jodå, Nicke skulle komma och kolla läget inom en kvart. Det var bara att stå kvar och vänta.Medan jag stod där funderade jag på om jag skulle ta av mig Leksandshalsduken. Den här Nicke kunde mycket väl vara en inbiten Skellefteå AIKare. Eller Modoit. Kanske Björklövare. Just nu var jag inte i position att sticka ut hakan, det insåg jag också. Tänk om han skulle snea till över att jag hade fel halsduk? Han kanske var en bitter liten rackare som såg Skellefteå närma sig kvalspel? Och ikväll var det Skellefteå-Modo och han kanske var lättantändlig inför matchen? Mitt i mina djupaste funderingar bromsade det in en bil. Ut kliver en skäggig, stadig man med oljiga händer. Han stirrar på min halsduk och lyfter handen. I det ögonblicket inser jag att mina farhågor är besannade. Han gillar inte mig! Jag skulle ha gömt halsduken. Jag kommer säkert att få stanna i Lycksele till våren! Men så spricker han upp i ett leende.- Det var en himla fin halsduk du har.Nu blir jag lite förvirrad. Han måste ha misstagit sig. Jag hinner fundera på om Bäsksjö IK eller Nästanfors IF eller vad klubbarna här omkring kan tänkas heta, har något liknande kring sina halsar? Men han ser road ut. - Ja, jag är ju leksing jag, fortsätter han.Jag hör att han är söderifrån, men inte riktigt från Dalarna. Så hur kan han vara Leksing tänker jag, urnorrländskan vars lagtillhörighet ständigt ifrågasätts av alla häruppe och som just därför borde veta bättre.- Näää, jag är ju från Västerås jag, säger Nicke med ett ännu bredare leende.- Men morsan är från Hedemora så det har aldrig funnit något annat lag än Leksand för mig.Så vi hinner prata lite hockey, inte minst Västerås-Leksand, medan han kopplar några kupévärmare under huven. Några timmar senare startar bilen så fint så. En Leksandshalsduk är inte bara värmande – den tinar upp folk också.Jag inser att den gamla klackramsan är alldeles sann. Bara Leksingar – överallt Leksingar.

Var som ett lik när klockan ringde. Men upp kom jag ju. Och frysa ihjäl höll jag på göra när jag tankade i Gräsmyr. Landade 08.57 sharp i Lycksele och satte rutinerat i motorvärmarsladden. Meningslöst skulle det visa sig nästa morgon.Åt lunch med kungen och kollegorna. Det är faktiskt kul att träffa dem emellanåt. Lite bra för arbetsmoralen. Kungen såg ut att trivas. En bra prickskytt hade dock lätt kunnat avskaffa monarkin temporärt. Kvällen avlöpte väl som den brukar förutom att det var tidigare middag än vanligt. Och plötsligt noterade jag att jag var enda dam i sällskapet. Det slog mig att så har det nog faktiskt varit några ggr nu. Jag har bara aldrig reflekterat över det förrän jag tänkte ha klänning. Eller rättare sagt när de skämtade om slipstvång.Jag upprepade misstaget med Stay Up:sen. Så kollegan höll på att trilla bakänges när han kom ut till hissen lagom till att jag hade slängt upp benet mot väggen för att få strumpjäveln att sitta. Eller så var han mest chockad för att jag hade klänning och örhängen. resten av middagen tillbringades med att så gott det gick förvrida huvudet på mina manliga kollegor, sådär så att de inte vet riktigt om jag är allvarlig eller inte. Skräckblandad förtjusning skulle jag säga. Det är bara det att ibland kan vissa saker som är fullständigt sanna te sig så absurda. Jag vet inte om det är jag eller mitt liv.Traskade ut i klänning, polotröja och tunnstrumpor utan att frysa ihjäl, i sällskap med mina mer påpälsade chefer. Korv på Statoil och en Amelia med huvudreportage om udda sexvanor i förorterna. Det skapade nya samtalsämnen. Och hur det nu än låter, så är ju det där något jag faktiskt kan på mina fem fingrar. Fast inte ids jag ju förklara varför? Det blev ju självklart mycket roligare att lämna öppningar om vad mycket skoj man har med plastfolie och gummikläder. Däremot var det inte lika kul att få igång bilen i kallhålet Lycksele. Motorvärmaren har behagat ge upp.Ska kröniköra om det på Superstars i morgon, så det ids jag inte ta nu. Däremot hann jag handla på DOllarstore, helt o-självförvållat. Där fanns allt utom de utlovade lösnaglarna till minstadotterns kalas. Och inte hade de sånt i Vännäs heller. Landade hos mormor några timmar, innan jag åkte hem och insåg att det blir Skellefteå AIK i kvalserien. Det var begravningsstämning hemma. Jaja, den som lever får se.

Oh shit vad trött jag är. Och inte har jag gjort det jag skulle heller. Jag trodde jag skulle ha packat och gjort allt klart och kommit i säng i tid. Naturligtvis inte.Och just nu upptäckte jag att bilen var soppatom, eftersom vissa i familjen varit nån sväng till Skellefteå utan att tanka. Ja beordrade honom att åka och tanka nu ...and guess what? Dieselpumpen ur funktion. Men tack. Så nu måste jag tanka i ottan nån annanstans på väg till Lycksele och inte fanken vet jag vad som finns på vägen dit. Det får nog bli Ica Gräsmyr.

I morse gick fordden till skrotning. Den hade tjänat ett hårt liv och fick till slut se sig besegrad av örsbäcksbacken. Fast lite trist kändes det att vinscha upp den på släpet och rulla av den på Tegs Bilskrot. Åkte med hem till mormors hus sen och ryckte ner lite tavlor från väggarna. Den där bönetavlan man alltid tittade på från hennes säng till exempel. I fickan hade jag en hammare och några x-krokar. Jag tänkte göra lite hemtrevligt medan de andra åt lunch. Mormor blev faktiskt glad när hon såg att ajg spikat upp lite fotoon och tavlor hemifrån, kring hennes säng. Alltid nåt. Vad personalen tyckte vet jag inte. Jag får väl tapetsera om när hon flyttar från rehab annars.Jag släpar runt min dator överallt i vården. Idag fick jag göra ett ryck med kommunchefstjänsten, från mormors sjuksal. Och gissa om man får ut handlingarna man vill ha. Svar nej. Ibland blir jag apless på att allt är så tungjobbat där.Men mormor mådde hyfsat ändå.