Jag såg bara vatten när jag vaknade. Oj vilken skön känsla. Har tillbringat natten under vindstaket på ett tjog madrasser i chefens stuga. Kände mig lite som prinsessan på ärten i alla bemärkelser. Är man ute med bara pojkar/män/gubbar/farbröder blir man ju till och med jag lite lagom omhuldad. Vilket innebar att jag kunde bula upp mig på fyra tjocka madrasser alldeles ensam!

Inget skulle kunna få en mörkrädd kvinna att sova på bottenvåningen i en stuga ute in the middle of nowhere där man har noll koll på hur det ser ut utanför. Nänä, där går min gräns. Alltså klättarde jag upp till övervåningen där det också var becksvart när jag somnade, men alldeles underbar utsikt när jag vaknade.

Däremot  måste jag ta ett snack med chefen om hans datamöjligheter i stugan. De är alldels för bra!

Det är åt helvete det här livet mellan varven. Idag har det varit ett stress-spring utan dess like. Försök att koncentrera er på jobb med tio ungar runt fötterna. Jag har just ätit middag.

Nu har jag försökt koncentrera mig på jobb med hockey på TV och en man som skriker som en besatt i parti och minut. Jag måste få igång mitt kontor och så måste jag sätta in MP3an i öronen med nåt som dämpar.

Undrar vad kommunalrådet tänkte när min man började dammsuga när jag satt i telefon. Jag hörde knappt vad han sa bitvis.

Men, på den goda sidan är att jag har skött maten om än den är förskjuten en aning. Det andra goda är att jag har simmat en timme och rensat skallen.

Sneglar ut genom fönstret och tänker att jag kanske ska ta en promenad i alla fall också...

I morgon ska jag på konferens i Övik och det blir kul. Visserligen ska vi se Modo-Frölunda på kvällen i den där tråkiga Swedbankarenan men hockey är ju alltid skoj. Jag gillar det bättre än de övriga upplägg vi haft för konferensande med mjölka-kor-stuk och sån skit. Ja, jag kan handmjölka och jag är inte rädd för att gräva i skit!

Nu ska jag gruva en stund till och sen får vi se om jag kanske skulle packa ihop lite saker. Ska sova i nyhetschefens stuga för det finns inga lediga hotell i stan i morrn. Vilket nerköp! Jag och en hop män. Jag ska skrämma alla med hannibal-looken.

Det blåser som fan ute. Det finns ingenting som lockar minsta lilla. Det finns bara en massa ursäkter för att inte gå..ut i det där svarta blåsmörkret.

Men jag SKA gå. Det är bara att bestämma sig. Och nu har jag gjort det.

Jag ska......

Nej Helga, så lugnt blev det inte. Jag jobbade igår och jag jobbar idag. Har varit nere på ishallen och träffat blivande tjejlandslagsspelare i 16-årsåldern och det var riktigt kul. Vilken sport? Hockey naturligtvis.

Märkligt känns det däremot att ingen av ungarna haft något i helgen. Ja, eller inget man måste engagera sig i. Storsonen hade bortamatch i Sundsvall igår och maken åkte med honom som lagledare för A-laget. Gick skitbra igen och det känns skönt att det lossnar och han får ut sin kapacitet. 19 år är fortfarande ungt för en målvakt på division 1-nivå, men det här är nog lite av ett brytningsår för honom ändå.Han kom hem och vände och åkte på klassfest och skulle sova hos syrran i stan så honom har jag inte sett röken av än idag.

13-åringen åkte till Vilhelmina igår och stannar till fredag och 16-åringen ska iväg på översovning med sin gamla estetgrupp, ja hon var med kompisar igår kväll också.

Det är bara stackars 11-åringen som är hemma och han är så uttråkad så han håller på att dö. Nyss fick jag ett frispel på honom när han gick omkring och muttrade och sparkade på saker för att markera hur TRÅKIGT det när när man inte har några syskon att slåss med..

Själv ska jag ner på dammatchen om ett par timmar fö r att ta bilder, men jag tänkte vara klar med text innan dess i alla fall.

Söndagmorgon och 11-årigen ligger och tronar mitt mellan mig och maken i dubbelsängen. Idag har han gjort en ny upptäckt, från sin vy i nåt märkligt underifrånperspektiv.
""Pappa, vad mycket hår du har i näsan""
""Jaha"" svarar maken trött och irriterat.
""Det är helt sjukt mycket, det är alldeles fullt"" fortsätter han obekymrat.
""Det är väl tur att jag inte har hår på tungan. Då är det väl bättre i näsan"" svarar maken.

Jag är medvetslöst trött men hjärnan tycks funka i alla fall, för jag biter nästan av mig tungan i försöket att hindra en giftig kommentar. En riktigt dräpare.

För några år sen skulle nämligen äldsta dottern avlägsna hår från sina ben med nåt kemiskt preparat. Veet hette det och var en ny upptäckt i min värld. Lite oroad är man ju över vad de mixtrar med de här barnen så jag bestämde mig för att pröva själv, som den goda mor jag är.

De tre strån jag normalt har under armarna kladdades in med Veet och sen väntade jag skeptiskt på underverket. Jösses! De bara försvann. Det är då man på allvar undrar vad det är i de där tuberna.

Jag ställde tuben på hyllan i badrummet och tänkte inte då på att den var lite lik den nya Sensodyne-tandkrämen jag just hade köpt. Det gjorde ingen annan heller förrän nästa dag.

Min man kom hem från jobbet, stressad som bara den för han skulle med en kompis och spela golf. Varför han skulle borsta tänderna innan har jag faktiskt fortfarande ingen aning om, men jag vet i alla fall att det var det han gjorde. Vrålet från badrummet när pappan borstade tänderna i Veet gick liksom inte att ta miste på.

Gissa vem som fick skulden?
Så jag vet ju varför han definitivt inte har hår på tungan i alla fall.

Lunchen kunde jag fetglömma, liksom mellamål men jag åt i alla fall en banan för en timme sedan och middagen får väl bli nu. Jag är ändå rätt nöjd med att jag är klar med allt, för det var ett par timmar tidigare än jag först trodde. Jag hinner till och med promenera och kanske simma en stund och det behövs, för hjärnan är totalt överfylld just nu.

Jo nog fan landade den domen alltid. Så nu sitter jag och försöker styra upp minienkäter, dragarbilder, fyra separata artiklar och samtidigt läsa domen på en massa sidor. Gissa om adrenalinet sprutar i kroppen.

Ska försöka få tag i folk nu, har i alla fall greppat jasidan - den enkla. De som blev lyckliga. Nu har jag bara skiten kvar, de som är ledsna och förbannade. Sanningen har alltid två sidor. Minst.

Och just ja. Jag ska nog försöka komma ihåg att äta lunch också.

Otroligt nog så gick ju all hockey den rätta vägen igår dessutom. Leksand vann, Löven fick pisk av Huddinge med 3-4 efter en 3-1-ledning, Malmö förlorar mot Oskarshamn i sudden, sonen blev matchens lirare i division 1-matchen igår kväll, livet borde liksom leka.

Så varför gör det inte det? Varför känner jag mig lägre än ett brunnslock? Eller lägre än glocalnet..om jag nu ska vara galghumoristisk.

Kan det vara så att det finns andra värden som konkurrerar med hockeyn?