Nej, jag hade aldrig ätit vietnamesiskt. Och den rätt han rekommenderade såg inte ut som nån höjdare när den kom in...men gott var det. Ungarna spelade Laserdoome vid Sveavägen och sen var vi ut till Heron city en sväng också. Riksidrottsmusseet var inte öppet länge nog, vilket var synd.

Nu drar vi till Helsingfors och det ska bli skönt att inte kunna göra något annat än att slappa faktiskt. Sen får man väl bära armarna av sig med midsommarsprit på hemvägen.

testar tekniken! Verkar ju så lätt men det vete fasen om det är det? Försöker i alla fall att debutera med smsblogg!

Kom osökt att tänka på Orup i morse när jag vaknade. Jag skulle lika gärna ha kunnat skrivit "och jag hittar nästan överallt, men Stockholm har blivit kallt". Jag trivs så fruktanvärt bra i den här stan och har alltid lite ångest när jag ska åka hem igen. Klämde in oss sju personer hos min kompis i deras fyra och det gick alldeles utmärkt. Vi sover sex i samma sovrum så golvytan är väl lite decimerad, men det funkar fint.

Vi kom iväg vid halv fem igår morse så lite spak var man väl under dagen. Stannade till i Uppsala och handlade lite och körde förbi vårt gamla hus, samt "krockkorsningen" där jag knäckte tre revben och en axel för ett par år sen. Det känns faktiskt i magen att passera just där. Å andra sidan var det bra, för då kom jag ihåg att ta min medicin. Den ligger tillsammans med värktabletterna som är mina följeslagare sen den ödesdigra dagen.

Men vem kan klaga när man är vid liv?

Shoppade lite i Huddinge centrum och hängde med min kompis ut till en bekant som tagit lärarexamen. Sen slappade vi här med lite vin och käk och mådde allmänt bra.

Jag lär komma hem med ett ton aloe vera-produkter som min kompis säljer. Hon fotbadade mig och gjorde fotinpackning så mina fötter är som barnstjärtar idag.

Vi gjorde också rumsindelning inför midsommarhelgen. 40 personer där inte alls alla känner alla kräver lite fingertoppskänsla. Det ser ut att bli bra. Blir tre tonårsrum och sen försöker vi samsa ihop vuxna så gott det går.

Regningt Stockholm som sagt. Jag blir lika förvånad som på Teneriffa första morgonen när det regnade. Man är så komplett inställd på sol. Maken är pigg på aktiviteter. Jag är pigg på att slappa. Jag gissar att han vinner.

Tanken var att vi skulle åka till Stockholm i eftermiddags. Det var innan jag lyckades dra på mig ett jobb som jag inte alls hade tänkt mig. Nu är det gjorrt, bilen är packad och klar så när som på min väska. Alla sover i huset och jag går omkring och vattnar blommor och har just snabbsytt en klänning. Om två timmar ringer alla väckarklockor, det vill säga klockan fyra. Då väcks de förmodligen medvetslöst trötta ungarna och skickas ut i bilen och sen somnar förhoppningsvis alla om och sover fram till Stockholm ungefär.

Det är förbannat att det alltid ska bli såhär, men man har väl bara sig själv att skylla gissar jag. Men en sak är annorlunda. Jag har inga jobb ogjorda. Släpar jag med mig datorn, är det för nöjes skull och inget annat. Ja, möjligen för att kolla eposten då och kanske blogga någon rad.

Men det är en ovan känsla att inte ha något hängande över sig. Måtte det bli en vana.

När jag var liten önskade jag att jag bodde i Kalix, där alla mina kusiner bodde. Flera av dem gick i samma klass och för mig som såg saken utifrån, verkade de alltid ha så himla kul. Nu är mina barn i precis motsatt situation som jag var. Både 13-åringen och 11-åringen har kusiner i sina klasser. Det var en rätt så intressant kusinsamling på examen faktiskt. Dottern och systersonen matchade varandra synnerligen väl. Han i schakrutigt och hon i döskalleslips. Yngste sonen hade sin favorithatt även i år och såg väl lite mer ledig ut än sin kusin, min systerdotter,  i det skiraste vita man kan tänka sig. Och så då småttingkusinerna som hänger med och sätter sprätt på alla tillställningar. Ibland är det rart med barn i alla fall. 

I onsdags var det regn regn regn men inga våta kinder i familjen ändå. Idag var det sol och fint väder, men massor av våta kinder. Det är ganska tårfyllt att sluta nian. Dottern och hennes bästis har följts åt sedan de var nästan nyfödda. Nu splittas de i olika program på gymnasiet. Visserligen ska de gå på samma skola, men jag förstår att det känns ovant att inte ha sitt halva jag med sig överallt.

Jag förstår förresten varför vi behöver minst två blomsteraffärer här. De måste göra halva årsinkomsten just på examen. Jösses vad med rosor som florerade i parken. Värre än på studenten faktiskt.

Tänk förresten att det redan är ett år sedan den äldsta tog studenten. Tiden går fort ändå. 13-åringen var mest intresserad av storebrors betyg, som var himla bra. Det riktigt lyste i hennes ögon vid blotta tanken att få knäcka hans snitt när hon går ut. Där snackar vi tävlingsmänniska på alla plan.

Jodå, visst öste regnet ner, men vad gjorde det. Studentexamen blev det i alla fall och det flöt på ganska bra, trots att vi var drygt 30 personer i kompisens lilla lägenhet. Sonen sken som solen och var mäkta impad över skylten med Skellefteå AIK-stuk som ...tro det eller ej...JAG hade designat. Lägg märke till den käcka pinnen i form av en...förstås..hockeyklubba. den som har sett Skellefteå AIKs matchtröjor förstår symboliken på bilden.

Det är förmodlligen den enda gången i livet jag gör nåt som anspelar åt det hållet. Kanske när han gifter sig också möjligen.

Han var inte fullt lika road av bilden, men han är ju så fruktansvärt söt i den där rosa badmössan. Rosa var också studntmössan sen av all konfetti som färgade av sig i hällregnet. Champagnen var slut och sonen på väldigt gott humör. Ovant, eftersom han aldrig dricker normalt.

Syster körde hem honom någon gång efter fyra den natten, då sov jag gott. Rasade isäng efter att ha plockat undan och fraktat bord och stolar över halva länet. Skönt att allt funkade och att det trots regnet blev en sån bra dag för sonen.