Det hade kunnat kännas lite ledigt om inte körskolan hade ringt och fått ett återbud på handledarutbildningen vi ska gå med 16-åringen. Nu klämde vi ihop det vanliga tidsschemat och täppte till varenda liten lucka.

Så vi har hunnit med en handledarutbildning, en och en halv hockeymatch, luncher och sånt tjafs.

Nu är syrrans två minstingar här och vi har halva huset fyllt med spån och slipdamm. Fy fan. Men, öppningarna är sågade och klara, under min piska förstås, så var vi klara vid 1-tiden i natt. Precis lagom till jag skulle hämta dottern tre mil bort. Jag hade kört dit henne och kompis till nåt kalas, eftersom jag var den enda nyktra föräldern bland sällskapets vårdnadshavare. Guldstjärna till mig! Jag kanske borde börja taktikdricka på fredagkvällarna för att slippa körningarna?

Nu ska jag åka och handla och sen ska jag försöka bringa lite ordning, högst lITE och väldigt temporärt, innan jag börjar tvätta panel. Jag tänkte börja måla i morgon nämligen, för jag tror inte det är nån hit att måla hall när man har småttingarna här. Man behöver ju inte göra saker besvärligare än de är.

Jag har haft en "satsa-på-mig-själv-dag" . Ha. Det började bra, gick åt helvete i mitten, och avslutades fint med simning och pizzamiddag just precis nu.

Dock har inte kvällspasset inletts än, det kommer att innefatta mig med en stor fet piskar som viner över min mans rygg, för nu jävlar ska det göras färdigt alla lister och öppningar i hallen.Jag kommer personligen att se till att han inte hinner sätta sin rumpa på datastolen en enda minut. Dessutom ska jag beslagta hans mobil. Då kan det ordna sig.

Jag vill börja måla! Nu!

Eller nej, det bill jag inte, men jag vill ha det bortgjort.

Ja, jag till och med dokumenterar min tå. Jag måste vara mycket sjuk. Inte bara i tån. Alla människor med fotböjelser eller skojiga associationer till sjuksköterskor i plasthandskar måste ju njuta av mina bilder?

Jag kanske lägger ut dem i fel forum till och med?

Den här bilden måste ju vara rena julafton för den som gillar kombinationen fot OCH plast. Och lite latex på topp. Fint inramad med svensk sjukvårds förnämsta verktyg.

Jag tror jag ska göra ratatouille nu så jag fr något annat att tänka på än...krossade tomater och tår.

Jag fortsätter att belasta den svenska sjukvården. Japp, så känns det faktiskt, när man har gått dit en gång om dagen för att lägga om en ynklig liten tå.
Jag hade kunnat förlika mig med att gipsa om ett benbrott några gånger i veckan, men nu känner jag mig faktiskt som värsta gnällspiken.

Och märkligt njog upptar det där mer och mer tid av min vardag. Man ska ju gruva några timmar innan och ha extra ont några timmar efteråt också. De sista gångerna har jag förberett mig minutiöst med värktabletter några timmar innan. Allt för att kunna andas så pass lugnt att de stackars distriktssköterskorna inte får panik när jag hotar med att sparka dem. Ja fysiskt alltså.
För även om det är en liten skit-tå så gör det förbannat ont.

Nåja, nu har jag ett grönt omslag för omväxlings skull. Det är någon bakteriedödande supereffekt i den där remsan. Jag tror på vad som helst så länge tån läker.
Rätt vad det är slipper jag foppatofflor  med raggsockar i till jul.

Jag var och hälsade på min 91-åriga mormor igår. Lilla mormor var lite yr och hade en så kallad 'sämre dag' när jag kom. Hon var alldeles säker på att jag var morfars syster som borde vara ungefär sextio år äldre än jag. Det är klart man skulle kunna ta det som en förolämpning om man är lagd åt det hållet, men mormor gillade sin svägerska så jag tog det med ro.

Jag har nämligen tänkt leva tills jag blir en sådär 105 år åtminstone. Som min morfarsmor Lina som var ganska klar i knoppen tills alldeles på slutet, när hon också hade sina bättre och sämre dagar. Jag minns en dag när min morfars bror hade varit där och frågat henne hur gammal hon var.
'29 år' svarade den då drygt hundraåriga Lina.
Vad vet jag, hon kanske kände sig som det just den där dagen.
Men nästa dag åkte morfars bror dit igen och frågade samma sak.
'Få se hur gammal är du nu igen Lina?''
Då tittade Lina mycket misstänksamt på honom innan hon svarade: Jag är en dag gamlare än när du frågade igår.

Jag älskar den kommentaren!

Fan vilka dagar det har varit. Jag springer runt, runt , runt i ekorrhjulet och tycker inte jag prickar av just nåt på listan. Jag är i händerna på andra i en massa saker och det är väldigt irriterande.

Tån ser fortfarande inte så kul ut men nu har vi bytt kompressfärg för omväxlings skull. Grönt är skönt. Idag har jag fetlånga listan på det jag har tänkt hinna och nu funderar jag på att piska till mig själv så att jag stryker simningen om jag inte får iväg papper till försäkringskassan, facket, försäkringsbolaget, fakturor, skolfotobolaget..och diverse andra surdegar som bara ligger.

Fast jag borde köpa nya vinterskor också. Jag ska kolla bankkontot genast, så kanske jag kan förena nytta med nöje när jag sopsorterar hundra säckar på eftermiddagen! Ja alltså, så att jag åker och tittar på skor på vägen dit liksom. Om jag nu får in tåpaketet i skorna.

Nä, jag tror jag plastar in tån igen och simmar några tusen meter innan jag tar bussen in till stan. Dottern ska ha nåt sånt där försäljningspartaj och gissa om hon bjudit alla mina väninnor..och gissa om jag kände mig lite mamma-tvungen att åka dit.

Fast jag vet att det blir skoj när jag väl landar där. Jag och bästisen tar bussen in och åker med svägerskan hem.Jag känner mig som en sann miljövän just därför.

Jag skulle gärna vilja ha tag på Östersundsposten idag. Kanske får ringa dit. Läste den på nätet i morse och såg att de hade bild på  sonen i matchreferatet. Eftersom jag är tidningsmänniska själv, är det nåt speciellt med att ha den på tidningspapper och inte bara på utskrift från en internetsida. Lite roligt har jag åt bildtexten.Det finns inget uttryck som irriterar min man så mycket som "trissan". Och där har sonen inte blockerat pucken utan...just det...trissan.

Man kan se bilden och text  här

Det är ungefär vad jag orkar med idag. Att länka till tidningssidor. För övrigt är jag så sjukt trött efter tåomläggningen idag att jag knappt orkar håll upp ögonen.